© Sture Johannesson. 2007-06-19

I samband med kungabröllopet i Stockholm 1976 arrangerades en del utställningar av tyska konstnärer i de finare museerna, medan Kulturhuset ville göra en mera kritisk utställning om inskränkningarna av yttrandefriheten i VästTyskland med paragraf 88a, och yrkesförbud för dissidenter. I tiden var två västtyska kvinnor aktuella i media och vi fann det adekvat att visa en dokumentation om Ulrike Meinhof, som avlidit i Stammheimfängelset under isolationstortyr, nästan på dagen en månad före bröllopet. Det var ett emotionellt och klassmedvetet ställningstagande för en humanist och journalist i vår generation som engagerat sig för de kränkta och utmobbade — och slutligen berövats sin heder och frihetliga stämma. På andra sidan en Nazi-anstruken överklassdam, uppväxt och fostrad i en familj med fadern som aktiv Nazist med chefsposition i Hitlers dödsfabriker.
  När vi hade satt upp utställningen i Kulturhuset, sent på tisdagskvällen den 8 juni 1976, träffade vi av en händelse på konstnären Kjartan Slettemark (KS) och berättade om vårt projekt. Han hade då ingen aning om detta, men kom dagen därpå till öppningen av utställningen till Kulturhuset.
  Efter att vår utställning totalcensurerats, och vi med nästan allt material slängts ut från Kulturhuset (det som inte beslagtagits av de svenska och västtyska säkerhetspoliserna), körde vi med poliseskort från Stockholm och skuggades hela vägen ända ner till Markaryd, där vi på grund av mörkret inte såg dem längre. Men vi och vår bostad i Malmö sattes under bevakning och besökare till oss skuggades under de närmaste åren.
  Vi hade ingen aning om vad som hände i Stockholm efter att vi lämnat staden. Men KS gjorde sig till talesman för hela vår utställning, döpte snabbt om adressen till sitt galleri på söder till “Meinhofgatan 88a”, tryckte upp och spred affischer och dekaler med Ulrike Meinhof, för att ge sken av att han stod bakom vår utställning, som han inte alls var inblandad i eller hade något som helst med att göra. Även namnet som vi använde “Arbetsgruppen för Utställning och Manifestation”, förkortat AUM, vilket kunde uttolkas ‘Ulrike Meinhof’ eller som skedde, ‘Unga Moderater’, eftersom vi i ett flygblad använt deras annonskampanj ‘Valfrihet i boendet’, där vi avbildade Silvia Sommerlath och Ulrike — på Stockholms slott eller i Stammheimfängelset, Stuttgart. På detta flygblad hade vi också tryckt orden AUM-AUM, alluderande på låten ‘Cliff’ av Ola Magnell som då var toppenaktuell. Se vårt flygblad med denna text som original!

  KS snodde vårt namn och förvanskade titeln till att betyda ‘Arbetsgruppen för utrensning av moderater’, “där A var anarkismens logotyp, U stod för Underground och M-et lånats från Moderata Samlingspartiet på samma vis som Johannesson gjorde i samband med utställningen på Kulturhuset”. (Se Thomas Millroth, Signums svenska konsthistoria 1950-1975, sidan 582).
  När vi någon vecka senare åkte till Hövikodden i Oslo, bl.a. med anledning av Cornelis Vreeswijks uppträdande på festivalen, satt KS där och sålde Ulrike-affischer. Han hade då genom den norska pressen inbillat hela norska folket att han var personen bakom vår utställning, givetvis utan att nämna oss som var verkliga upphovsmän.
  Detta är ytterligare ett konkret exempel på hur KS alltsedan 60-talet knyckt och kopierat både mina och andras koncept och arbeten, och sedan lanserat dem som sina egna i huvudstäderna Stockholm och Oslo. Något som inte bara Konstnärsnämnden förvillats att tro på — men det var ju huvudsaken för KS! Han belönades med livstids inkomstgaranti av Sveriges bildkonstnärsfond, som under sin nuvarande osakkunniga styrelse är generösa att belöna stulna koncept och arbeten med skattebetalarnas pengar. Men åtminstone ordföranden i nämnden, Sune Nordgren, måste ha vetat bättre eftersom han när det hände 1976 publicerade min redogörelse för händelserna i sin tidskrift ‘Kaleidoskop’! Min artikel har även publicerats i KRO-tidningen, och översatts till bl.a. engelska och publicerats i England och USA. Utställningen har vi sedan visat internationellt på Van Abbemuseum, Eindhoven, i utställningen “Forms of Resistance”, år 2007 — 32 år senare, och den skall nu också visas i Warszava till hösten 2008.

© Charlotte & Sture Johannesson