© Sture Johannesson. #3

Trädet växer ur sin rot. Stammens och skammens skuggor faller tungt över marken. Tusentals studenter i Uppsala, Lund och på andra universitet i Sverige röstade år 1939 i protest mot att tio-tolv judiska läkare, som hade flytt från Hitlers Tyskland, skulle få asyl i Sverige. Studenternas ställningstagande var grundat på föreställningen att de judiska läkarna skulle ‘sko sig på andras bekostnad’. Samma ståndpunkt intog konstnärernas fackliga representanter i ‘The Swedish State Art Control Stations’. De konstnärer som kom hit som flyktingar fick ställa ut i ‘välgörenhets-baracken’, som stöddes av Prins Eugen, en av de få i den kungliga familjen som var antiNazist. Men rötterna lever kvar i jorden, även när höstlöven fallit. Så sent som år 2000 belönade Sveriges bildkonstnärsfond en serie-tecknare, känd för ‘Der Stürmer’-liknande nidteckningar, med livstids statlig inkomstgaranti. Som en tribut till grundaren av konglomeratet ‘Swedish State Art Control Stations’, Arthur Engberg, som kopierade och implementerade förebilden Joseph Goebbels totalitära Reichskulturkammer från NaziTyskland i Sverige 1937 — ? I dag förvaltar deras efterträdare arvet.
 Joseph Goebbels (1897-1945) «               » (1888-1944) Arthur Engberg

10 historier — Svensk Konst 1910-1945
Cecilia Widenheim 2007 www.modernamuseet.se

“En annan sida av detta mynt är de berättelser som skapas i exil av konstnärer som flytt till Sverige under 1930-talet. Personligheter som exempelvis Endre Nemes och Peter Weiss tvingades lära sig navigera mellan ett flertal politiska och inte minst estetiska system, mellan två och ibland flera språk. Konstnärernas öden vittnar om konstens roll som symbol för yttrandefriheten. Antalet intellektuella som flyr eskalerar, och stora delar av Europa drabbas av censur och estetisk rensning. I Tyskland turnerar ett flertal utställningar som pekar ut det man anser vara god och dålig konst, så kallad ‘Entartete Kunst’. I Sovjet utnämns vid 1930-talets början den socialistiska realismen till den av regimen auktoriserade stilen. Totalitarismen breder långsamt men säkert ut sina armar. De fria konstnärerna tystas först, och den tyngsta frågan av alla blir hängande i luften — hur skulle världen se ut utan konst? Debatten kring en utställning med exilkonstnärer i Stockholm 1944 ger en tydlig situationsbild av det Sverige Peter Weiss flydde till. Utställningen Konstnärer i landsflykt anordnades i en tillfällig lokal på Nybroplan till förmån för konstnärer som vistades i Sverige i landsflykt. Kataloglistan berättar om konstnärer som Lotte Laserstein, Endre Nemes, Peter Weiss och Egon Möller-Nielsen med flera. Totalt ställde 50 konstnärer ut — tjecker, polacker, ungrare, tyskar och ryssar men också danskar och norrmän. Under våren 1944 utbröt en häftig tidningsdebatt där utställningsjuryn anklagades för odemokratiskt förfarande. I pressen talade man om ‘konstdiktatur’ och kallade konsthallen för ‘välgörenhetsbaracken’. Tongångarna i pressomdömena röjer också tydliga uttryck för antisemitism och nationalpatriotiska känslor, och man kunde läsa spekulationer som att de ‘judiska konstnärerna sökt sko sig på de andras bekostnad’. I Folkets Dagblad misstänkliggörs idén med hela projektet samtidigt som man framhäver Tysklands kulturpolitik som ett gott exempel. ‘De verkliga konstnärerna i främmande länder flyr inte sitt land, utan stannar kvar och utövar sin konst.’ Artikeln avslutas med uppmaningen att svenska medborgare borde köpa svensk konst.
  Två år efter att Statens konstråd grundats instiftades i Sverige ett importförbud mot ‘mindervärdig konst’. Förbudet som varade ända till 1953 syftade till att motverka dålig kvalitet på konstens område samt att verka för att de svenska inhemska konstnärerna skyddades mot illojal utländska konkurrens. Som ekonomhistorikern Martin Gustavsson påpekat i sin avhandling Makt och konstsmak är de ekonomiska krafterna en av de främsta orsakerna till att konstnärerna drevs att närma sig Staten på 1930-talet. Men politiken spelar också in. I Sverige utsågs mellankrigstidens modernistiskt inspirerade folkhemskonst indirekt till statlig norm. Vid samma tid utsågs en idealiserande och så kallat ‘sund’ konst till riksnorm i Tyskland.”

“Displaced Artists”
Endre Nemes (1909-1985) biography www.belart.se

“Endre Nemes was born in Pécsvárad in Hungary. He started his studies in Budapest but went to Vienna for studies in philosophy. After this he went to Slovakia and wrote for some Slovakian newspapers. Under the period between the wars Prague was an important scene for art and Endre Nemes went there to study at the academy of fine arts. It was here Endre Nemes decided to become an artist. During the Second World War he fled to Sweden where he soon joined the new surrealistic group Minotaur to which Max Walter Svanberg, CO Hultén and Anders Österlin belonged. In 1947 Endre Nemes became professor at Valand’s school of fine arts in Gothenburg. Moved to Stockholm in the late 50’s.”
1943-1944: Helps to establish ‘Displaced Artists’. The Swedish State Forest Industries gave them the use of a wooden shed in Stockholm, just opposite the Royal Dramatic Theatre. Three controversial exhibits of refugee artists’ works held there. The first exhibition opens under patronage of Prince Eugen, Stenmans Dotter, Stockholm.
1980: Receives the Prince Eugen-medal, for prominent artistic work.

Skammens svarta kapitel i Uppsala
Ola Larsmo 2007-08-21 Gefle Dagblad

“Den 17 februari 1939 hölls där om aftonen ett drygt fem timmar långt och stormigt möte. Ett möte som skulle komma att skamfila studentkåren och allt vad solidaritet och medkänsla heter. Så sent som 1999 bad kåren om ursäkt för sitt skamliga agerande. 1 500 studenter är på plats den där februarikvällen, en tredjedel av alla studenter vid universitetet, som den gången var ett elituniversitet och ingen massutbildningsfabrik. Det ska röstas huruvida tio-tolv judiska läkare bör ges asyl i Sverige. (I Tyskland har våldet mot judarna trappats upp efter Kristallnatten.) Majoriteten röstar med kraftig övervikt nej till att dessa få ska tillåtas komma till Sverige, efter verbalt fiffel med den resolution som föreläggs stormötet och som det ska röstas om.”

Sverige och Förintelsen
Heléne Lööw 2005-09-11 www.svefor.se/article

“Den största av nationalsocialisternas antisemitiska kampanjer var ‘Mota Moses i grind’-kampanjen som inleddes i november 1938. Aktionen riktades mot de Österrikiska och tyska judar, som efter Anschluss och Kristallnatten flytt till Sverige. ‘Mota Moses i grind’-kampanjen bedrevs i form av möten, föredragsserier, flygbladsutdelningar, tidningsartiklar och penning-insamlingar för att finansiera fortsatta aktioner. I samband med aktionen utgavs även en mindre anti-flykting skrift, om att ‘Judeinvasionen måste stoppas’.”

Högberg och antisemitismen
Per Hammarström 2007-11-05 allehanda.se

“Frånstötande judiska gårdfarihandlare
var en stereotyp i förra sekelskiftets Sverige. Även hos Olof Högberg finns samma småsinta och tidstypiska aversion, hävdar Per Hammarström, som nyligen disputerat på en avhandling om judarna i Norrland 1870-1940.”

Nationens styvbarn:
Judisk samhällsintegration i några Norr-landsstäder 1870-1940.

The Stepchildren of the Nation:
Jewish Integration into the Society in Some Citys of Northern Sweden 1870 to 1940.
publications.uu.se