© Sture Johannesson

I en artikel “Skip Gaza, kom till Rosengård!”, KvP 2012-07-20 ger författaren och barnläkaren Salomon Schulman en tillbakablick i den svenska historien:
“Blivande ecklesiastikministern (1917-1919) och socialdemokraten Värner Rydén spydde redan för ett sekel sedan sin galla över galizierna, polacker som kom hit för att överta svenskarnas skitarbeten - precis som de fortfarande gör. Vad sägs om hans föraktfulla utrop: "Sverige åt svenskarna"! I hans namn slänger man nu in barnen, vår tids galizier, i en anstalt uppkallad efter herr Rydén. Likaså har man uppkallat en av gatorna i stadsdelen Rosengård efter Allan Vougt, chefredaktör i Arbetet och försvarsminister S (1945-51). Han uttalade sig lika föraktfullt om "negrer", engagerad som han var i dåtidens rasbiologi. Han accepterade också den nazistiska permittenttrafiken genom Sverige. 1940 sa Vougt att ‘tågen behöver nog inte många irriteras av eftersom de skola gå på nätterna’. Denna främlingsfientliga namngivning i Rosengård borde mana till eftertanke. Detta om något är uttryck för den dolda rasism som löper rätt genom vårt samhälle. Att vara ute och segla är kanske förutsättningen för att få en gata uppkallad efter sig?”

Hjalmar Branting (1860-1925), ledare för Socialdemokratiska Partiet och statsminister 1920-25, mottagare av Nobels fredspris 1921, inrättade och invigde världens första Rasbiologiska Institut i Uppsala 1922, där han också fått ge namn åt Hjalmar Brantingsgatan. Värner RydénSkolan och Vougts Väg i Rosengård, Arthur Engbergs väg i Sundsvall, Erik Gottfrid Christian Brandt (1884-1955) socialdemokratisk politiker, som skrev brev till Det Norske Stortings Nobelkomité och föreslog Adolf Hitler till Nobels fredspris 1939, något som han dock senare ångrade - när han upptäckte att inget fredspris utdelades det året!? Listan över det Tredje Rikets medlöpare kan göras mycket längre av de celebriteter som fått ge namn till parker, statyer, gator, utnämnts till hedersdoktorat o.s.v.

En av de profilerade naziinfluerade makthavarna i landet var Arthur Engberg, socialdemokratisk ecklesiastikminister, landshövding m.m, Han var också grundare av Statens Kulturråd, Statens Konstråd och KRO år 1937 efter modell av NaziTysklands Reichskulturkammer under ledning av propagandaministern Joseph Goebbels (1897-1945). Historien om Arthur Engberg och inrättandet av den Statliga Svenska konstkontrollens stationer torde vara väl känd, bl.a. genom Håkan Blomqvists utmärkta böcker “Socialdemokrat och antisemit? Den dolda historien om Arthur Engberg” 2001, och “Nation, ras och civilisation i svensk arbetarrörelse före nazismen”, Carlsson 2006.

Mer än halva 1900-talet har den svenska Staten haft en vision om ett bättre folk. Genom rasbiologin, rashygien och tvångssteriliseringar skulle detta förverkligas. Steriliseringslagarna avskaffades faktiskt inte förrän 1976. Men först i mitten av 90-talet blev den svenska rasbiologin en stor nyhet världen över och gav en mycket negativ bild av Sverige. I juni 1997 initierade Göran Persson (statsminister 1996-2006) informationsinsatsen “Levande historia” som en genial moteld till den internationella publiciteten. Levande historia var en engångskampanj och inkluderade boken “…om detta må ni berätta…”, en bok om förintelsen i Europa 1935-1945. Regeringen tillsatte senare en utredning om hur verksamheten skulle kunna permanentas och ett riksdagsbeslut togs i december 2001 om att inrätta det som en myndighet. “Forum för levande historia” (i fortsättn: ‘Forum…’) invigdes 1 juni 2003 som en svensk statlig förvaltningsmyndighet under kulturdepartementet och är nu en myndighet som fått i uppdrag av regeringen att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i FöRINTELSEN, vilket framhålls flera gånger - underförstått; att det inte är den Statliga Svenska rasbiologin med rashygien och tvångssteriliseringar som anger utgångspunkt!

Men så här beskrivs starten: ‘Forum…’ hamnade snett redan från början eftersom S politiserade personuppsättningen. Länge drogs man också med svag ledning. Grova faktafel har indikerat amatörmässighet, eller något värre. Attityden till omvärlden har präglats av vi-som-vet-bäst och ointresse för samarbete. Ett stort antal personer hade anställts i denna myndighet för att svartmåla och brännmärka de som talade illa om Partiets bakgrundshistoria. Budskapet var tydligt:

               …Om detta må ni icke berätta!…

‘Forum…’ utvecklades till ett återskapande av IB. ‘Informationsbyrån’ var en hemlig socialdemokratisk säkerhetspolis och ett nätverk för ideologisk kontroll som avslöjades i 70-talets början av journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt - och som sedan dess levt ett ännu hemligare liv, kantänka! Jan Myrdal beskrev ‘Forum…’ som en skamfläck för den svenska demokratin, och fick visst medhåll från JO.

Arthur Engbergs skötebarn, antisemitismen och rasbiologin, är någonting som de flesta förhoppningsvis i dag tar avstånd ifrån, medan Engbergs tredje missfoster, kopieringen av Nazismens totala konstkontroll under ledning av krigsförbrytaren Joseph Goebbles, lever vidare. ‘Reichskulturkammer’ var förebilden för Engbergs bildande av de grundläggande Statliga Svenska konstkontrollsystemen, Statens Konstråd, Statens Kulturråd etc. som ännu i dag anses vara våra viktigaste konstinstutioner. Detta till trots att den svenska motsvarigheten byggts ut till en långt vidare dimension, ett totalt konglomerat av instanser och tentakler, det som jag benämner The Swedish State Art Control Stations, till sin konstruktion inte olikt The Swedish State Race Biology Institute. Gemensamt är de del av maktens instrument för styrande och korrektion, av reproduktion likväl som ‘undermåliga’ yttringar, i tankar, idéer och värderingar.

        …From Body Inspection to Mind Examination!…

För att få det nazistiska puzzlet att stämma överens med den nazistiska underorganisationen ‘Reichskammer der bildenden künste’ var Engberg tvungen att skapa dess svenska motsvarighet KRO, Konstnärernas Riksorganisation år 1937. År 2007 blev det alltså 70-årsjubileum och KRO-tidskriften Konstnären, nummer två 2007, publicerade då en devot hyllningsartikel till folkhemmet och grundaren av KRO, den store ‘arbetarklassens hjälte’ Arthur Engberg under rubriken ‘Alla ska ha god smak’ av Richard Sangwill, museichef på Rackstadmuseet och före detta intendent på Sveriges Allmänna Konstförening.

Artikelförfattaren Richard Sangwill är inte ensam i ledet av befattningshavare som har intresse av att idyllisera folkhemmet och urskillningslöst bygga på legenderna om ‘arbetarklassens pionjärer’. Sangwill namnger ett par forskare som dristat sig till att ge en sannare historieskrivning, de ‘torgför’ politiska åsikter och representerar bara ‘den fria marknaden’ - medan Sangwill säger sig själv representera Staten, ‘det allmännas ansvar för den enskilde samhällsmedborgaren’. Sangwills artikel kan läsas som polemik till min artikel som aldrig blev publicerad, Tidningen Konstnären är bara ett av många organ för den Statliga Svenska konstkontrollens tentakler. Som propagandamedium för den tanken till Der Stürmer.

Konstnären presenterar ecklesiastikministern Arthur Engberg (1888-1944) med foton när han möter en bulgarisk delegation vid den fackliga internationalens konferens i Stockholm 1917 och hur han firar galakväll på Royal med drottning Louise 1937. Med stor fetstil står några dominerande ‘visdomsord’ av partivännen Adolf Wallentheim (1881-1954), f.d. ordförande i SSU och Socialistiska ungdomsinternationalen, som försvar till att det mest var borgare och överklass som styrde i de nyinrättade Statliga konstkontrollerna:

“Det skulle vara en obotlig skada om man i olika klasser skulle söka sig fram efter skilda kulturlinjer.”

Vad som nu Sangwill menar med denna aktualisering av en programförklaring från 30-talet i dagens mångkulturella samhälle? Där klasserna befästs, klyftorna ökar, härkomst och religion formar kulturlinjerna. I hyllningsartikeln med anledning av KRO:s 70-årsjubileum finns ingen kritik av Engbergs motiv och böjelser för rasbiologi och nazism. Och det har man på många håll haft stor anledning att dölja. I denna vår tid av botgöringsprocess bekräftas bara vår egna tolerans och godhet. Vi drar täcket över oss och sover gott i vårt eget lilla sovrum för levande historia!

© Sture Johannesson

PS.
Jag fick häromdagen ett mail i form av ett nyhetsmeddelande från ‘Forum…’ vilket tyder på att man sett och läst mina inlägg på Facebook och på min hemsida www.sturejohannesson.com. Tack för att ni har ögonen på mig! I ert senaste nyhetsbrev lägger jag märke till att ni nu startar en fortbildning om (O)mänskligt, under rubriken ‘Från rasbiologi och sterilisering till fördomar och diskriminering’. Materialet riktar sig till gymnasielärare och lärare för åk 9. Enstaka platser kvar. ‘Forum…’s arbeten ska annars bedrivas i nära samarbete med universitet och högskolor, andra kulturinstitutioner samt myndigheter och organisationer, betonas det. Vissa lektioner ges endast ut på engelska. Men när ska en fattig bonddräng få ta del av er kunskap? Aldrig, dom vet ju redan hur det fungerar, ofta av egen erfarenhet! Jag kanske kan få jobb hos er, åka jorden runt på seminarier och konferenser, bo på fina hotell och äta fint på världens restauranger, med god lön och traktamente, som officiell svensk statlig tjänsteman med diplomatpass. Ni kan ju prata om er utgångspunkt FöRINTELSEN (Holocaust), medan jag kan prata om den Statliga Svenska rasbiologin, den som Världen i övrigt anser vara utgångspunkten - med FöRINTELSEN som slutpunkt!

          “Sweden to probe dark eugenics history”

“Sweden launched a probe on Wednesday to understand how eugenics, a theory on improving the human race used by Nazi Germany to justify the Holocaust, became broadly accepted in the Nordic State in the early 20th century. Sweden is now known for its strong social welfare system and outspoken advocacy for human rights, but in the past it has experimented with social engineering. This led to abuses such as the forcible sterilization of around 60 000 women in 1936-76. In 1922, the National Institute for Race Biology was founded with support from a range of political parties. The first of its kind in the world, the institute investigated whether race was a determining factor in illness or human character traits.
Swedish authorities took the first steps toward a ‘racial hygiene’ policy in 1921, when the State Institute for Race Biology was founded in Uppsala. It was the first institute of this kind in the world and a pattern for Kaiser Wilhelm Institute fur Rassenhygiene in Berlin, Germany. In 1934 the Swedish parliament adopted a law authorizing sterilization of the ‘mentally ill’. This legislation was extended in 1941 to allow sterilization to combat ‘antisocial behavior’.”
ABC News, December 21, 2005.
DS.

Sagt och gjort: